Kontrakt
Film Valle 2/11
Ni får ursäkta musiken hahah, hoppas att ni tycker om filmen!
Fem veckor kan vara så mycket
5 veckor låter inte så jättemycket, men i en unghästs utbildning är det verkligen lång tid. Sedan vi var och hälsade på Valle sist har så mycket hänt! Han har blivit säkrare i sig själv och mycket stadigare, för att inte tala om att han har fortsatt att runda på sig så fint.
Ni vet hur det är att fota i ridhus, inte en så bra idé... Men jag hade tänkt försöka föra över mammas filmer på mig och Valle. Tror det ger er lite mer med film på oss eftersom att ni inte har sett honom röra sig på evigheter! En bild säger mer än tusen ord, men tas på ett ögonblick medan en film ger en bättre uppfattning ;)
Nyklippt var han också! Dagen innan hade han blivit av med pälsen vilket han verkade tycka var skönt. Ser ni att han har breddat sig bra mycket? Framförallt över bogpartiet och upp mot halsen.
Äntligen onsdag
Ska överleva min spanska, vilket är det enda jag behöver göra i skolan på onsdagar. Sedan tror jag att det blir jag som kör både till och från Camilla, tycker det är så jäkla kul att köra bil! :P
Önskar att Valle var hemma
Hej allihopa!
Som ni kanske har märkt är Valle fortfarande på utbildning, men hos Camilla som vi köpte honom av. Det känns verkligen så bra att han är just där och jag har fullt förtroende för henne! Hon ger honom den tid han förtjänar och ser vilken potential han har, så ingen kunde vara gladare än jag.
Som ni kanske har märkt är Valle fortfarande på utbildning, men hos Camilla som vi köpte honom av. Det känns verkligen så bra att han är just där och jag har fullt förtroende för henne! Hon ger honom den tid han förtjänar och ser vilken potential han har, så ingen kunde vara gladare än jag.
Men det blir såklart lite långtråkigt utan honom... Varken jag eller mamma har riktigt hittat ett bra sätt att fördriva tiden utan vår lilla älskling och nu börjar jag faktiskt längta ihjäl mig tills han kommer hem! Även ifall att det finns fördelar med att inte ha någon häst så måste jag få komma ut och andas häst, röra på mig och få lite dagsljus. Men det är otroligt svårt att göra det utan Valle, det känns konstigt för mig att åka ut och ta hand om någon annans häst när jag har min svarta, fina kille som jag tror på så mycket men inte är hemma för tillfället.
Men lite uppdatering om just Valles utbildning, jag och mamma var till Camilla på höstlovet och sov där en natt. När vi kom dit red hon ett kortare pass på honom och det såg bra ut! Sen blev det god middag och sova i ett av hennes gästhus. Nästa dag värmde hon upp honom på det sättet hon brukar och sedan fick jag hoppa upp, kändes så otroligt bra att äntligen få sitta på Valle igen! Och han hade utvecklats så mycket på enast de 5 veckorna han hade varit där. Nu ska vi dit igen på onsdag och det är nästan på dagen 5 veckor sedan förra gången! Jag är otroligt laddad och spänd! Slutar 11.15 och jag o mamma åker direkt efter det.
Saknar ♥
Vart ska jag börja?
Marcus Westergren, som han är hos, håller till i Norrtälje och är en ryttare känd för unghästar och championat i hoppning. Men att han är hoppryttare spelar oss absolut ingen roll, det är väldigt basic med Valle som gäller och med tanke på att han är så duktig ska han nog komma underfund med vad problemet är.
Annars då? Senaste två veckorna kan beskrivas helt utmärkt med ett ord, tålamod. Vi har lastat, lastat och lastat. Hur vi har gått till väga och vilken hjälp vi har fått kan jag ta för det själv men det har inte varit lätt. Så lättnaden när vi lugnt kunde få in honom i transporten och åka helt utan problem var enorm!
Så nu står jag alltså utan häst, han har plats hos Marcus till 27e september men vi får se hur allt reder ut sig... Samtidigt har den andra halvan av mitt liv tagit slut och helt plötsligt står jag på helt egna ben. Är så glad att jag har underbara vänner som stöttar mig genom det och mamma som alltid är med genom allt.
Nu är det dags att gå av tunnelbanan och gå till gympan, eftersom att jag drog på mig en förkylning i veckan och inte har tagit det lugnt i helgen så sitter den fortfarande i.
Förlåt för världens segaste inlägg, men tänker inte måla upp någon fasad när saker egentligen verkligen inte är som de verkar då :) Bild på fina Valle när vi lämnade honom igår
Älskade pyssel
En av de bästa sakerna med häst enligt mig är den där stunden efter. Efter promenaden/passet/beteshagen eller vad som helst! Att bara ha en lugn och harmonisk häst som älskar att bli pysslad med är guld värt. Skrubba hovarna, olja in dem. Rykta tills det inte finns något kvar att rykta. Reda ut svans och man samt sätta i glans så att det blir fint osv. osv. Jag tycker verkligen att det är sååå mysigt!
Valle strikes again
Vilken dag! Första vändan ute i stallet imorse så red Josephine. Och vad händer då...? Valle flyger all världens väg och hon ramlar av!? Och inte nog med det.. Sen gör han det igen! Och stackars Josephine har inte en chans att sitta kvar då heller... Så sammanfattning; Valle är inte redo för att flera olika ryttare rider honom ;)
Så tyvärr hörrni, ingen film! Har en 2 sekunders, började filma samma sekund som han drog första gången. Sedan satt jag på nålar i en timme medan Josephine och Maria försökte ta komandot, vilket till största del fungerade men ibland höll verkligen inte Valle med... Men så är livet med unghäst! Allt är upp och ner, och ibland händer sakerna när man minst anar det, och i detta fall helt oprovocerat.
Så tyvärr hörrni, ingen film! Har en 2 sekunders, började filma samma sekund som han drog första gången. Sedan satt jag på nålar i en timme medan Josephine och Maria försökte ta komandot, vilket till största del fungerade men ibland höll verkligen inte Valle med... Men så är livet med unghäst! Allt är upp och ner, och ibland händer sakerna när man minst anar det, och i detta fall helt oprovocerat.
Sedan åkte jag hem, träffade en kompis och hängde på stan och shoppade lite innan det var dags för stallet 2.0! In med Valle, låta honom äta insläpp, förbereda för lastträning.
3 timmar höll vi på, men det var helt klart värt den tiden! Dörrarna kunde vi inte stänga, men det kommer. Jag och mamma ska träna varje dag i en vecka nu för att Anna sedan komemr tillbaka nästa vecka och det är dasg att stänga bakom honom.
Nu är jag helt övertygad att mitt lilla hjärta ligger och sover djupt med tanke på dagens intryck! Det är inte lätt att vara bebis ;)
Mot stallet!
Sköt dig nu Valle... ;D
Livlina på sadeln
En mycket praktisk sak som vi nu har införskaffat är en, vad jag kallar för, livlina som är placerad på sadeln! Ett handtag att hålla i vid "sådanna" situationer. Även ifall att jag inte har testat dess kapacitet så känns det verkligen jättebra att det sitter där! Den är verkligen inte i vägen eller så, vi köpte den på Hogsta ridsport och om jag inte mistar mig så är det en liten läderrem ifrån Prestige? Förvånande att det är en bra business för dom!
Ett litet tips till er med unghästar! Och ifall hästen blir för stark är det superlätt att bara haka i lillfingret i remmen och på så sätt få lite extra kraft att hålla motstånd.
Roliga dagar framför oss!
Skulle verkligen vilja säga att jag är tillbaka med massa energi, men jag får återkomma om det imorgon, efter att ha sovit ordentligt inatt ;) Däremot så är jag tillbaka med 110% motivation inför de kommande dagarna!
Ons: Träning för Maria
Tors: Josephine rider och Maria hjälper till ifrån marken, Lastträning med Anna
Fre: Vila
Lör: Joesphine rider och Maria hjälper till ifrån marken
Sön: Träning för Maria
Mån: Träning för Nina
Tis: Välförtjänt vila efter tre träningar i rad! Jag börjar skolan...
Ska verkligen bli så kul att se Valle från marken. Josephine har jag ju tränat för en 5 gånger nu så hon börjar ju känna honom, det känns jättebra attt det är hon som ska rida och jag tror att det kommer bli super! Sedan på sikt så ska Maria hjälpa till och rida honom, även det kommer förhoppningvis gå galant :)
Efter träningen igår (mån) så skrittade vi ut, mamma var snabb med kameran och lite fina bilder!
Glittriga lindor
Imorse på träningen så passade jag o Valle på att blinga lite extra, priser på ponnytävlingar for the win!;)
För övrigt så gick träningen bra! Vi har kört två dagar j rad nu och det gav verkligen resultat. Imorgon har han vilodag och jag ska passa på att åka ut med kompisar till ett landställe i skärgården o ha kräftskiva :D Kommer hem imorgon EM/tidig kväll
Brun lädergrimma
En lädergrimma till Valle behövdes då det bröjar närma sig lastträning med en tjej mamma har kontaktat! Hon ska tydligen var otroligt duktig, alltid ett steg i taget och se till att hästen är med på allt som händer. Ska bli spännande :)
Vi har ju hållit stenhårt på svart läder genom tiderna, men nu var det dags för något nytt när vi ändå hade chansen! Och som vi trodde, Valles mörka huvud gjorde sig mycket bra mot bruna grimman!
Dock är jag glad att vi har svart i övrigt, tycker att det är knepigt att hitta en riktigt snygg brun färg, och sedan hitta samma färg på träns/sadel. Nej, svart utrustning håller jag mig till men en brun lädergrimma satt verkligen otroligt bra ;)
En mycket väl utförd träning
Imorse fick jag återigen hjälp av Josephine som hjälpt oss med uppsittningen. Idag stod han (lika som förra gången) lungt och väntade på att jag kom upp ordentligt och så, känns otroligt bra!
Sedan väntade att grundligt pass. Mycket fram och ur den zonen där han kan få för sig att bocka och flyga runt en aning... Men även övergångar och halter. En sväng galopp i varje varv blev det också vilket var ett bra tag sedan sist! Men han skötte sig bra, en förvänd galopp men annars så fattade han fint och behöll sitt lugn :)
Imorgon väntar en vilodag för Valle, men jag ska rida Hippie! Antagligen på em/kväll (ska inte klaga på vvärmen, men jösses va varmt det blev!) så temperaturen hinner lägga sig och bli åt det behagligare hållet. På söndag tränar vi för Josephine igen och även då ska Hippie ridas! Söndag blir nog uteritt för mig och ponnyn, kondition och styrka i LillMyra. Sjukt länge sen jag red där!
En liten tb till första gången jag red honom när han blivit vår.. Man börjar verkligen se skillnad i kroppen, så kul! Allt blir mycket lättare med styrka ;)
Ett pass värt att skriva om
Phu, först nu kunde jag verkligen sätta mig ner och ta fram datorn. Tänkte dela med mig av passet i måndags!
Genom mamma och pappas jobb fick vi kontakt med en otroligt duktig tjej som tävlar sin häst upp till Grand Prix. Men som jag fattar det har hon haft svårigheter med den på vägen dit. Hon kom iallafall ut till oss för att ta itu med uppsittningen. Valle var något skeptisk i början men med hennes efrarenhet och lugn lämnade han över kontrollen till henne. Jag kom upp och det kändes så otroligt skönt att vara i sadeln igen efter ca 10 dagar! Han gjorde ett lite försök till att smita någon annanstans men eftersom att Mairaa höll honom på lina så gick det att stoppa. Så efter att kontrollen har återtagen så började jag rida som vanligt. Men han kändes konstig på något sätt, kunde inte släppa blicken ifrån Johanna och Donna som red i andra delen av ridhuset... Desutom var han otroligt emot och ville inte ta igenom i vänstervarvet.
Donna (som också är unghäst) får ett litet spel och Johanna flyger av, Donna kommer rusandes mot mig och Valle och jag trodde för en millisekund att Valle skulle hänga på Donnas rus, men istället så fryser han och spänner upp ögonen och iaktar henne. Donna fångas in och vi kan forstätta. Fortfarande på varsin sida av ridhuset så fortsätter vi.
Efter ett litet tag så rycker Donna igen men Johanna lyckas få stopp på henne och igen situation uppstår. Men när sedan Donna får ett tredje ryck (allt detta inom loppet av några minuter) och kommer i snabb fart mot Valle bakifrån så gick det inte längre.. Valle fick verkligen spelet och efter en hel rad bockserier så kunde jag inte hålla mig kvar. Varken jag eller Johanna gjorde illa oss vilket var skönt, men jag trodde inte att Valle skulle vara okej med en till uppsittning efter det här. Jag sprang ner till stallet och hämtade inspänningar och Maria longerade honom ett bra tag. Tog igenom båda varven och Valle fick verkligen ta ut energin han hade.
När Johanna och Donna lämnade ridhuset vågade vi oss på en ny uppsittning. Jag måste erkänna att jag hade lite dödsångest för ett moment när jag stod på pallen på samma sätt som förrut och skulle upp igen ;) Men när jagg tillslut fick tummen ur och satte mig i sadeln så stod han bara helt lugn som att det var det mest naturliga! Så otroligt lättat taravde jag några varv på volten och så kändes han som vanligt. Mjuk i vänster och fokuset på mig och inte något som hände i andra delen av ridhuset!
Jag är så otroligt tacksam över att ha fått den hjälpen! Tyvärr resen Maria bort i några dagar nu men hon har en kompis i hennes stall som har mycket unghästvana och ska hjälpa oss nu i veckan. Sedan kommer vi köra intensivträning för Maria när hon kommer hem då hon har semester de sista två veckorna jag har sommarlov, perfekt!
Så sammanfattningsvis så lärde vi oss hur vi ska handskas med uppsittningen (dock långt kvar innan jag och mamma kommer fixa det själva), att han inte påverkas av en avramling om det inte händer i samband med uppsittningen, att det inte är en jättebra idé att rida samtidigt som Johanna och Donna hehe samt att det är mycket viktigt att longera av honom innan uppsittning.
Efter detta fick han en dusch med bästa K9 schampoo samt balsam i svansen! Skinande ren och fin blev han!! :D
Resan upp på en unghäst
Jag och mamma valde att ge det några dagar, se om det var något enstaka som Valle hade fått för sig precis just nu. Det här med uppsittningen alltså.
Försök 1
Dagen efter att vi insåg problemet laddade vi upp rejält med morötter. Vi började med att lugnt och sansat försöka med en helt vanlig uppsittning, men efter att vi hade insett att problemet kvarstod så blev lite mer av lydnad, och att han skulle förstå att pallen inte är farlig. Kunna gå förbi den, nosa på den.
Försök 2
Nästa dag svängde vi förbi Hogsta för att köpa lite distraherande. Det märktes snabbt i gången att Valle inte tyckte att slicklådan satt helt fel! Så ut och "träna pall" på ett annat ställe än ridhuset som vi hade varit i de tidigare dagarna. Eh, lite mycket som distraherade. För mycket brummande traktorer samt gnäggande kompisar och för mycket gräs, helt plötsligt dög inte vårat godis. Så vi tågade in i ridhuset för att fortsätta försöka där. Större framsteg idag, när jag höll i honom och mamma stod på pallen hade hon lätt kunnat hoppa upp (alltså med tanke på hans lugn). Men fortfarande så vill han egentligen inte vara nära den där pallen...
Försök 3
+
Idag la vi även till en mycket mild lugnande salva som läggs i näsborrarna och sänder ut ett lugnande. Fungerar dock inte på alla hästar, men det som sänds ut är även det som hästar sänder ut till sina föl så det sägs att det ska fungera bättre på unghästar som nyligen varit i kontakt med det. Hur bra påverkan det hade på Valle är jag inte direkt säker på... Märkte väll ingen skillnad direkt men som sagt så fungerar det inte på alla. Så detta och slicklådan. Men nej, inte idag heller. Jag började tillslut köra cirkelmetoden. Gick han iväg ifrån pallen när jag antingen stod brevid honom eller stod på den så fick han gå runt pallen några varv, det kändes faktiskt som att det gav effekt efter några gånger, ganska förståeligt att det inte är bättre att snurra runt, runt än att stå still brevid en pall (iof så verkar pallen va förvandlats till ett hästätande monster...). Men stor förbättring vad det idag. På slutet så stod han avslappnad och stilla medan jag stod högst upp på pallen!
Salvan finns att köpa i engångsförpakningar på bl.a Hogsta Ridsport. Ingen karens över huvudtaget och börjar verka efter ca 30 min. Ett pris på endast 40 kr så det kändes otroligt värt att prova ifall att det fungerade.
Hjärnskakning..?
Dagen innan vi åkte till Frankrike så lyckades Valle skrapa upp pannan när han backade ur transporten när vi lasttränade, glaaad matte -.-
Det var en riktigt smäll! Vet inte hur jag hade klarat det ifall att det var jag som slog i så hårt :o Valle fattade ungefär 0 och underade vad vi höll på med när vi undersökte såret ;)
Hehe sorry det blev lite stor och detaljerad bild.. Men som ni ser, inget djupt utan endast skrapat på ytan. Nu när vi kom hem ser det redan mycket bättre ut ooch skorpan som bildats är redan påväg att släppa! :)
Det här med bra och dåliga dagar
Phu! Nu är vi hemma från Nice och kastas rakt in i vardagens verklighet, men med lite bränna och ny inspiration ;) Har massa inlägg som jag har klara i huvudet så jag sätter några på tidställt nu så får ni bra med uppdatering ifrån mig den närmaste tiden!
Men det jag måste skriva av mig om just nu är just det här med bra och dåliga dagar. Alla har dom, men oj vad mycket tydligare det blir med en unghäst! Går en dag superbra, så går nästa skit rent ut sagt! Och självklart ligger det en stor charm i det, men det tar verkligen på krafterna dem dagarna som inte går som tänkt... Som idag. Vi kommer ner till utevolten där uppsittningarna alltid har gått bra (han är lite skakig i ridhuset) och vad händer...? En timmes pall-terapi och ingen uppsittning överhuvudtaget. Han kunde verkligen inte närma sig pallen över huvudtaget så fort jag stod på den eller gick upp, asså va!?
Så det var otroligt segt. Hade verkligen laddat för att äntligen få hoppa upp och rida igen, speciellt med tanke på att han verkade ha mycket ork att ge igår när jag longerade honom för att han skulle få komma igång efter dagarna han har vilat när jag ahr varit bortrest. Så jag och mamma gick lite trumpna upp till stallet igen.
Så det var otroligt segt. Hade verkligen laddat för att äntligen få hoppa upp och rida igen, speciellt med tanke på att han verkade ha mycket ork att ge igår när jag longerade honom för att han skulle få komma igång efter dagarna han har vilat när jag ahr varit bortrest. Så jag och mamma gick lite trumpna upp till stallet igen.
Nu ska detta problem tas tag i en gång för alla, ikväll ska vi kolla med människor vi känner och lägga upp en plan för att avdramatisera detta.
Tur att han är världens finaste iallafall! ;)