Vart ska jag börja?
Marcus Westergren, som han är hos, håller till i Norrtälje och är en ryttare känd för unghästar och championat i hoppning. Men att han är hoppryttare spelar oss absolut ingen roll, det är väldigt basic med Valle som gäller och med tanke på att han är så duktig ska han nog komma underfund med vad problemet är.
Annars då? Senaste två veckorna kan beskrivas helt utmärkt med ett ord, tålamod. Vi har lastat, lastat och lastat. Hur vi har gått till väga och vilken hjälp vi har fått kan jag ta för det själv men det har inte varit lätt. Så lättnaden när vi lugnt kunde få in honom i transporten och åka helt utan problem var enorm!
Så nu står jag alltså utan häst, han har plats hos Marcus till 27e september men vi får se hur allt reder ut sig... Samtidigt har den andra halvan av mitt liv tagit slut och helt plötsligt står jag på helt egna ben. Är så glad att jag har underbara vänner som stöttar mig genom det och mamma som alltid är med genom allt.
Nu är det dags att gå av tunnelbanan och gå till gympan, eftersom att jag drog på mig en förkylning i veckan och inte har tagit det lugnt i helgen så sitter den fortfarande i.
Förlåt för världens segaste inlägg, men tänker inte måla upp någon fasad när saker egentligen verkligen inte är som de verkar då :) Bild på fina Valle när vi lämnade honom igår
Hej Nora!
Hoppas Valle bara är en busig tonåring och inte som du skriver har ont.
Roligt att Ni lyckades med lastningen till slut efter all otur.
Ha det så gott.
Med vänlig hälsning Ellen