Jag är så rädd att förlora honom
Det går inte att undgå det faktum att Grey en dag inte kommer finnas med mig längre och jag hoppas verkligen att det är otroligt långt tid kvar tills dess.
Men jag är så otroligt rädd att förlora honom, rädd att han ska bli sjuk eller att något annat hemskt ska hända honom. Lina Dolks ponny får en spricka i benet, och har då skydd på sig och går i en sandhage, Darren som Nora gjorde allt för och verkligen var så otroligt nogrann med honom. Detta gör mig så fruktansvärt orolig, att något liknande ska hända Grey och att jag inte kan göra nått för att förebygga det.
Grey betyder verkligen ALLT för mig. Han har funnits i mitt liv sedan jag var 10år gammal, vi känner varandra utan och innan. Resan vi gjort är något som jag aldrig kommer uppleva med någon annan häst. Grey är inte bara en häst för mig, han är mina allra bästa vän och jag skulle gå under jorden om något skulle hända honom. Och så känner nog alla med häst, man tillbringar ju så otroligt mycket tid tillsammans med dem! Varje dag minst 4 timmar, det är 8760 timmar varje år. Det är mer tid än vad jag tillbringar tillsammans med mina kompisar, mer tid än vad jag tillbringar hemma med min familj. Inte så konstigt att de blir en sådan stor del av ens liv. De som Nora varit med om (och Lina också för den delen) det är inget man ens önskar sin värsta fiende.
Jag hoppas verkligen att Grey aldrig kommer ryckas ifrån mig så snabbt, jag vill att han ska få leva livet ut. Och kunde jag skulle jag lätt göra honom odödlig. Den hästen betyder så otroligt mycket för mig, det går inte ens att beskriva <3 Varje dag längtar jag efter honom och önskar att jag bara kunde tillbringa all min tid tillsammans med honom. Jag älskar honom så otroligt mycket! Och min värsta mardröm är att något skulle hända honom. Utan Grey skulle jag inte vara mig själv, en del av mitt hjärta skulle slitas ifrån mig.
Efter allt som hänt med andras hästar, har jag verkligen börjat uppskatta all tid tillsammans med Grey, varje dag, varje timme, varje minut. Jag älskar honom varje dag, varje timme, varje minut även om det inte alltid går som jag förväntar mig, så älskar jag honom precis lika mycket.
Vi måste uppskatta tiden vi har tillsammans men samtidigt kan vi inte linda in dom i bubbelplast, det är hästar vi pratar om. Men att verkligen uppskatta tiden, uppskatta den där träningen som gick mindre bra eftersom du fick göra den tillsammans med din allra bästa vän!
Jag vill att Grey ska vara med mig förevigt oavsett vad som händer, jag vill kunna minnas honom när han inte är längre. Därför har jag valt att tatuera in hans namn på min arm, då kan jag titta på den och minnas alla våra fantastiska stunder tillsammans och hur otroligt mycket jag älskar honom, och allt roligt vi haft tillsammans!
Nu får du mig att gråta! Det är 8 år sedan min stjärna rycktes i från mig, och ännu idag har jag svårt att prata om honom utan att det kommer tårar men man lär sig leva med det och jag slutade med hästar efter honom men nu har Nisse kommit & äntligen har jag hittat en häst som lever upp till hur jag kände för Marble!
Fokusera inte på framtiden utan njut av nuet! Puss