Tjoho! Pinky var riktigt duktig idag och skötte sig fint. Ett fint och stadigt program fick vi till, kanske lite matt men med tanke på värmen och det ganska djupa underlaget så kämpade han på bra. Framförallt var det kul att han var så samlad och fin på framridningen. Han var verkligen i uppförsbacke i traven och galoppen. Om det hade varit likadant underlag ute och inne så tor jag att vi hade lyckats få till det sådär bar som vi får till det hemma!
74,7% blev det vilket ledde till vinst. Efter stannade vi och löpte 2 förpackningar kokosbollar ;) Man får se till att fira när det går bra.
I morgon är det tävling i Rånäs, FEI mästerskap. Startar på eftermiddagen men det blir ändå en normal tidig morgon då vi måste tvätta honom i morgon. Mina tävlingsstövlar ska även putsas ;)
Haha, nej det kostar inte 6000 i kallhyra, utan i detta pris ingår i princip allt. Vi kan smsa på morgonen för att få exakt de täcken vi vill att Pinky ska gå ut med vilket är lyxigt för att stå på ett inackorderingsstall. Sedan har vi mycket faciliteter på Tuna. Skrittmaskin, ridbana med super underlag, ridhus med super underlag och fina vägar runt om som är perfekta att rida på.
Vi köper dock eget kraftfoder så det är därför extra foderkostnad tillkommer för vår del.
Hej!
Ja det är en bra fråga som, vi i nuläget, är ganska kluvna i. I början av året kändes det självklart att Pinky skulle säljas efter denna säsong och att vi efter försäljningen av Pinky skulle börja leta efter stor häst, eftersom vi då skulle veta hur mycket kapital det skulle finnas att köpa häst för.
Men ju mer vi har tänkt, desto mer känns det som att vi troligtvis kommer att behålla Pinky ett tag. Just för att befästa sakerna på honom och att hinna bygga upp honom. Risken med att sälja honom redan i år är att han hamnar hos någon som inte reder ut det hela, han är, som alla säger, en liten häst och därför krävs det mycket av ryttaren. Det positiva med att behålla honom är att jag, som nu känner honom rätt bra och vet hur man ska rida honom, hinner rida till honom så att han kan säljas som en klar ponny.
När vi sålde Delle var han i ett perfekt "sälje läge". Han var fräsch, han kunde allting och fullt musklad med en kondition på topp. Det är det man vill hinna avsluta på Pinky. Jag vill kunna känna att jag lämnar vidare en ponny som är så pass välriden att det bara är att hoppa upp.
Om vi nu behåller Pinksan så är det självklart så att vi inte kommer kunna ha en stor häst också. Både fr att vi kommer behöva sälja Pinky för att få pengarna för att köpa en häst, men för oss som står uppstallade och inte har en egen gård, så kostar det 6000 kr/ månad enbart för uppstallning. 12 000 i månaden är saftiga pengar och när man sedan lägger på foder, träningar, skoning, veterinärbesök m.m så är vi uppe i stora summor.
För mig så gör det inget att bli en så kallad grupp 2are. Jag sitter på en sådan otrolig ponny och jag vet att när han blir mer stadig så kommer man inte kunna sluta att le när man sitter på hans rygg och det är väldigt mycket värt för mig.
Rosetter, mästerskap och procent är inte det som är det viktigaste för mig. Jag rider ponny för att lära mig något inför framtiden. Vi har inte köpt några färdiga läromästare för flera 100 000, utan jag har fått förädla mina ponnyer själv. Visst så har det varit slitigt och hopplöst ibland men som nu, när man ser Delle och Amanda utklassa alla andra så kan man blicka tillbaka på den resan man gjort och ge sig en klapp på axeln. För det är något jag för alltid kommer att vara stolt över, att jag först red upp en ponny till toppen, men att jag sedan inte ens tvekade när det var dags att ta upp nästa ponny, det är inte så många som pallar det. När man ser de andra rida mästerskap på sina "färdiga" ponnyer så svider det, det är klart för att jag hade gärna gjort samma sak om jag hade möjligheten, men all den kunskap och rutin jag har fått av min ponnykarriär är så mycket mer värd än rosetter och landslagsmärken.
Idag var mamma med Pinky hos Helen och det hade gått super. Börjar bli tradigt att skriva att "han alltid känns finare än någonsin" men han bygger mer styrka som hjälper honom att bli bättre och bättre. Det är så smidigt och skönt att ha Helen som bekräftar att jobbet vi gör är rätt. Visst är veterinärer jättebra att åka till men att ha en equitearpeut som kan känna lite mer på djupet. Man vill hitta eventuella saker så tidigt som möjligt.
Jag själv har varit hemma hela eftermiddagen och skrivit på mitt argumenterande anförande som jag ska hålla inför klassen om någon vecka. Är väldigt peppad inför uppgiften och kommer gå inför det 110%!
Tränset Pinky rids med nu är att brunt Otto Schumacher med mässingsspännen, vitpadding och lackad nosgrimma. Stenarna på pannbandet är i färgen light col. topaz. Dyrt som satan var det men shit vilket träns, verkligen värt de pengarna vi fick ge för det. Mjukt och smidigt läder redan från början. Vi beställde os tränset genom riderspassion, en fin ridsportsbutik nere i Ängelholm med mycket fina produkter.
Suck det där med sadlar asså... Vi hade ju först en Prestige sadel( som vi fortfarande har kavr, ifall någon är intresserad;)) men den passade helt enkelt inte på Pinkys rygg, det var bara att inse det till slut. Eftersom Sandra och Andreas rider sina häster i Childeric så fick jag låna en av deras sadlar på Pinky under tiden vi var nere och tränades hos dom. Det var stor skillnad på hur Pinky rörde sig, han verkade mer nöjd och avslappnad i Childericen och de är så otroligt sköna att rida i. Jag tror det var då vi fastande för dom. Dock provade vi ett par andra sadlar från sadelmagasinet just för att få lite mer att gå på, men Childericen var den som fungerade allra bäst. Vi visste vilka storlekar det var vi skulle ha så vi började leta själva bland begagnade sadlar på nätet. Till slut hittade vi den vi nu har. En brun Childeric DI. Vi är väldigt nöjda med sadeln och att vi kunde hitta en begagnad till ett bra pris som passar både mig och Pinky.
