Att kunna värdesätta resan

Ibland funderar jag på vad som egentligen är mitt stora mål med Grey, vad vill jag uppnå tillsammans med honom. Är det att rida SM? Är det att rida St:george? Är det att bara vinna en tävling? Eller är det att få uppleva resan? Resan från totalt outbildad till att kunna göra några av de svåra rörelserna i dressyr. 

Helt ärligt, hur häftigt vore det inte att vinna SM eller ta medalj och få ett riktigt kvitto på allt man gjort och att man gjort det helt själv. Tagit honom från botten till toppen. Jag vill vinna, jag vill helt enkelt vinna lite mera! 

Av många kan det anses vara väldigt ytligt, att vilja vinna. Jag håller inte med dem, samtidigt som jag kan förstå hur de menar. När våran resa är slut, är det då pris rosetterna och pokalerna jag kommer minnas eller är det alla dagar i ridhuset och våran otroliga resa som jag kommer minnas. 


Ju mer tiden går så inser jag att vi kanske inte kommer hinna uppnå de stora mål eller kanske mer önskningar som jag har. Och jag vill verkligen kunna värdesätta våran resa tillsammans. Inte bara efter att våran resa är slut utan även nu idag och imorgon! Oftast är man så fokuserad på målet att man glömmer njuta av nuet. 

För att kunna värdesätta resan man gör tillsammans så tror jag att man måste kunna göra tre saker. 

1. Att sätta och ha mål!
Det är så viktigt att kunna sätta vissa mål även om det bara är att kunna galoppera eller att få till den där skänkelvikningen, eller att kvala SM eller om målet är att ta medalj på EM så är det viktigt att ha mål. Ingen känsla är ju bättre en när man når det där målet som man kämpat för så länge! 

2. Att ha drömmar
Jag drömmer om att kvala SM. Det vore så häftigt! 
Drömmen man har kanske är något som man aldrig kommer att uppnå men det ger en kraft att orka kämpa de dagar som allt känns trögt, och man är så nära på att bara ge upp. Det är då man plockar fram den där drömmen och tänker " jag kanske aldrig kommer dit, men halvvägs ska jag i alla fall! Och jag ska försöka " 

3. Att kunna njuta!
Att kunna njuta av att få åka till stallet och ta hand om sin älskling. Att njuta av att få tillbringa all sin lediga tid med den man älskar mest! Kunna stanna upp och njuta av vardagen och de små framsteg som man gör. 

När våran resa är slut så tror jag att det inte att det ända jag kommer minnas är om vi vann den där tävlingen eller inte. Det som jag kommer minnas är hela våran resa, de stora och små mål som vi uppnåt, underbara evighets långa dagar när jag bara njutit av att få äga den här underbara hästen. Jag kommer minnas den gången jag kunde klippa honom utan lugnande. Den gången vi galopperade på ängen i solen, självklart kommer jag minnas våra tävlingar och om vi någon gång vinner så kommer den tävlingen ligga mig extra varmt om hjärtat. 

Det jag menar är att om man är så fokuserad på målet och prestationer så tror jag att när resan tillsammans med hästen är slut så kommer man ångra sig, ångra att man inte tog sig tiden att pussa den en extra gång, att man inte tog sig tiden att faktiskt njuta för att man var för fokuserad på framgångar och prestationer. 

För i slutändan är de det små sakerna som räknas de minnena man får bubblor i magen av de är de som man kommer minnas mest, de som betyder nått. 



Kommentera inlägget här: