Något helt annat
Träningen har verkligen varit något helt annat än vad jag varit med om. Första dagen vi tränade för Pia kännde jag mig helt knäckt mentalt, vet inte riktigt varför men förmodligen för att jag och Grey fick kämpa på mer och verkligen komma ur våran comfort zone. Hemma har vi inte utmanat lika mycket, men det är ju när man pressar liite till får motstånd men sen kommer ur det som man kommer vidare ett snäpp.
Det känns som om hela min ridning har förändrats (på ett positivt sätt) och vi har en annan lägsta nivå nu en vi hade innan. Nu känns det faktiskt som om vi skulle kunna starta Lb/La och känna att vi skulle klara av allt och inte behöva tänka som jag gjort tidigare ''ja, vi får hoppas att han fattar rätt galopp'' Sen är det mycket lösgörande arbete som ska till för att vi ska vara redo för La. Grey måste även acceptera att skänkeln är sidförande och inte en gas som säger full fart framåt.
Det jag verkligen tycker är bra är att vi kommit ur våran comfort zone, vi jobbar med saker som jag tyckt varit jobbiga eller så har jag inte vetat hur jag ska tackla dem och det har jag verkligen fått hjälp med! Som i skänkelvikningarn undan höger så tycker han det är jobbigt och försöker springa från arbetet, där har jag innan försökt rätta till saker eller börjat om/ gett upp. Nu rider jag bara på, med avstämmningar på vänster hela tiden trots att han kastar upp huvudet och börjar trippa med symaskins ben.. Och det har verkligen gett resultat tillslut när han kommer loss så flyter det bara på.
Imorgon är sista träningen innan vi rullar hem igen. Det har verkligen gått sjukt fort, jag har redan varit här i 3 veckor. Mamma kommer även ner och tittar imorgon, vilket jag tycker är bra för då kan hon hjälpa mig lite hemma sen. Vi kommer även försöka åka ner hit och träna någon helg ibland så att jag inte tappar den här ridningen.
På Lördag förmiddag åker vi hem, så imorgon har jag verkligen grejer att packa!
