http://seendressage.blogg.se/

Lovade ju sen frågestunden att jag skulle skriva om hur Grey har förrändrats och jag tänkte att jag skulle skriva om hans historia från början, för att ge er en inblick i hur han var från början. Jag kommer nog behöva dela upp inlägget i två delar men här kommer första delen.

 

......

 

Jag träffade Grey första gången på min ridskola där jag red. Han var än av de nya hästarna som ridskolan hade köpt av en hästhandlare. Jag minns att jag klev in i stallet och skulle titta på listan vilken häst som jag skulle rida. Grey stog då i stallgången och en av de äldre tjejerna försökte borsta honom men Grey var i typ panik, han visade ögonvitorna och stod o skakade.

 

 

Det var sommar. Grey hade tidigare förra sommaren varit på ridskolan men skickats tillbaka till hästhandlaren eftersom han inte hade fungerat i ridskolans verksamet. Det här var inget som jag visste om eftersom jag inte hade ridigt på ridskolan så länge. Men det valde att ge honom en chans till eftersom han var en sån fin ponny, därför kom han tillbaka till ridskolan den här sommaren, och då hade de hela sommaren på sig att få honom att fungera i verksamheten. 

 

 

Mamma hade precis nyligen fått jobb som fritidsledare på ridskolan och tog sig an Grey som projekt på sommaren medans alla ridläger var. Grey var liv rädd för spön, rädd för saker som flaxade och rörde sig snabbt, han fick panik i ridningen så fort man tog i tyglarna om man ens kunde sitta upp. Han var omöjlig att fånga i hagen, det kunde ta över 4 timmar. Under sommaren som mamma jobbade med Grey så var jag inte så insatt, men mamma har nu på senare tid berättat allt för mig.

 

Det gick knappt att rida Grey. Han stack så fort man tog i honom och då menar jag inte galopperade iväg utan han skenade i full panik och man fick inte stopp på honom, antingen så ramlade man av eller så styrde man in i en vägg. Och han var såå stressad, han förstod inte vad man ville och fick panik av att ha någon på ryggen. 

 

Ridskolan ägde Grey och en av ridlärarna där tyckte att det var en bra idé att ställa upp i en hopptävling med honom. Detta var under sommaren när mamma fortfarande jobbade med honom och hon tyckte inte att det var en bra idé men eftersom hon inte ägde Grey kunde hon inte förbjuda det. Men det gick åt skogen, Grey var i full panik på banan och sprang igenom alla hinder han försökte inte ens hoppa. Efter tävlingen var det många av eleverna på ridskolan som blev rädda för Grey och ridskolan bestämde sig för att lämna tillbaka honom till hästhandlaren ännu en gång då de nu insåg att han aldrig skulle fungera som ridskole häst. De fick medelandet av hästhandlaren att om de lämnade tillbaka honom så skulle han slaktas eftersom han alltid kom tillbaka och hästhandlaren fick aldrig honom såld, han frågade om de verkligen var säkra på sitt beslut. Ridskolans ägare tyckte det var synd och frågade mamma om hon ville ha honom, det vore synd om han inte fick en sista chans och mamma var den ända som hade lyckats göra framsteg med Grey.

 

Sagt och gjort. Mamma hade kärat ner sig i problem ponny och köpte honom av ridskolan, hon tänkte att om hon fick ordning på honom så skulle han bli en perfekt ponny för mig. 

 

Den här tiden har jag betydligt mer minnen av och jag kommer ihåg att jag och min lillebror följde med när mamma skulle promenera honom till det privata stallet som låg 10min promenad från ridskolan. Vi gick framför mamma och Grey när Grey plötsligt blev rädd för en tickande tråd som någon inte hängt upp efter sig. Han kastade sig och skenade iväg i panik bara några cm från att springa över mig och Viggo. Han stannade längre fram på vägen och började beta vid ett hus. Det tog ett tag för mamma att få tag på honom men efter 2 timmar var vi framme vid stallet. 

 

Personalen i stallet suckade över Grey eftersom han knappt gick att fånga i hagen. Men mamma jobbade med honom varje dag, även om det tog 4 timmar att få in honom. Mamma kontaktade Sven Forsström som kom ut och hjälpte mamma med Grey, han visade olika ledarskaps övningar (som vi använder oss av än idag) som skulle hjälpa Grey att få förtroende för mamma. Hon jobbade vidare och tillslut kunde en av personalen få in honom från hagen. Sven sa också att han trodde att någon viridigt om Greys öra när han varit olydig eftersom ingen annan en knappt mamma fick ta i hans öron. Mamma red mäst i skogen med honom och hade en rem runt halsen på honom och drog i den när hon ville att han skulle stanna. Mamma började rida in honom på nytt och började om från början.  

 

Grey trivdes inte i det privata stallet på ridskolan eftersom det nästan aldrig fick lugn o ro där. Därför flyttade hon honom till ett stall som hade arab uppfödning och som låg väldigt nära där vi bodde. Jag red även en liten ponny där. Men mamma fick snabbt nya problem att handskas med. Hästarna i det här stallet gick i flock och när det släppte ut dem och tog in dem så öppnade de bara boxdörrarna och släppte ut alla i en stor paddock sen tog de ledar stoet och gick till hagen med alla andra hästar lösa efter. Grey förstod aldrig detta så mamma gick med honom i grimskaft medans alla andra hästar sprang omkring lösa och där fick hon verkligen hjälp av det som Sven hade lärt henne. Det hände många saker som satte deras förtroende på prov! Grey fastnade i ett får stängsel och han fastnade i en dörr, men han litade på mamma och fick inte panik utan  stod still tills mamma fått loss honom.

 

Mamma kunde nu rida honom mer och de hade börjat jobba med longering och i ridningen hade de börjat trava. Jag minns en gång mamma ramlade av Grey. Vi red tillsammans i ridhuset och jag hoppade lite små hinder med ponnyn som jag red. Grey var så fin och mamma gjorde en galoppfattning. Men i det ridhuset fanns det en tråd med ström som de använde när det släppte hästar i ridhuset och den här dagen hade någon glömt att stänga av den, och precis när mamma gör sin galoppfattning så får Grey en stöt av den. Han fick total panik och skenar runt i ridhuset och mamma får inte stopp på honom, jag riderin ch ställer mig i ett av hörnen för att inte bli omkull riden. Mamma får inte stopp och tänker om jag styr in honom i väggen så måste han stanna, men Grey svänger i sista sekund och mamma flyger in i ridhusväggen. Grey lugnar till slut ner sig och mamma får tag i honom, men någotr är fel när mamma flög in i sargen så gick hennes finger ur led och det gör ont! Vi ställer in hästarna i boxarna med alla grejer på och en tjej i stallert hjälper mamma iväg till sjukhuset och jag fick ta hand om Grey, sen körde en kompis hem mig. 

 

Allt gick bra med mamma men både jag och mamma blev lite rädda efter den här händelsen. Mamma vågade inte galoppera på Grey mer och jag var rädd för att bara ta in honom från hagen. Det här gick inte längre mamma bestämde sig för att sälja Grey, hon lade ut honom på annons och väntade. Vi tror att Grey skiljdes tidigt från sin mamma och han har då inte fått lära sig hur man beter sig i en flock. Därför hade han stora problem med att passa in i flocken. Ägarna av gården tyckte att han var en farlig häst som kunde skada deras hästar och han fick inte gå i hagen längre. Han fick gå i ridhuset hela dagarna. Mamma insåg att hon inte skulle få Grey såld och det gick inte att han skulle gå i ridhuset, det mrår ingen häst bra av. 

 

Vi började bygga eget stall hemma. Ett litet stall med två små boxar och en stor hage nedanför huset. När det var klart flyttade Grey och en annan d ponny som jag skulle få rida in i stallet. Grey stormtrivdes och blev jätte lugn och fin. 

 

Men efter en hemsk händelse i familjen så tvingades båda hästarna flytta ner till ägaren av d ponnyn. Grey trivdes inte där och ingen kunde ta in honom. Han var vild i över 4månader. Och gick i en hage och ingen kunde ta hand om honom. 

 

Vi flyttade till en gård, jag, mamma och Viggo. Vi hyrde ett litet hus på gården av de som ägde den, det var ett litet men lyxigt stall med ridhus. Vi hämtade hem Grey och han var så glad!